Syster har flytt kalla Sverige och begett sig mot varmare breddgrader. Precis som förra året är det jag som tar hand om hennes doberknas special Tyra medans hon och gubben hennes tittar på gamla gravar, dromedarer och allt det där turister gör. Nytt för i år är dock att jag även passar hennes råttor, eller mouschkas som hon kallar dom.
Pappa kom och hälsade på en sväng igår, han fick en liten utskällning av Tyra när han kom. Jag hade varit ute tidigare på morgonen med Tyra så jag satte bara på säkerhetskedjan när jag kom in igen, sen gick vi och la oss i sängen och gosade. När pappa dök upp misstog jag ljudet för att komma inifrån andra lägenheten där dom renoverar. Så när dörren öppnades for Tyra upp för att skälla ut inkräktaren. Sen insåg hon att det var ju någon hon kände.
Det är skönt att hon är en stor vakthund och inte en minimal sällskapshund. Jag har aldrig varit speciellt rädd för mörker men här ute är det inte bara mörkt, det är kolsvart. Jag gillar inte det jag inte kan se.
Men vi klarar oss bra. Djuren och jag. Även om Tyra inte gillar passivitetsträningen speciellt mycket.
Ps. Oroa dig inte syster yster, jag svälter inte ihjäl om du fortfarande tror det ;)
Ja det är nog lite mörkt där, men det finns väl en utelampa att tända har jag för mig, det får du nog kolla, sitter till vänster om trappan, tänds nog inifrån skulle jag tro, ja det är livet på landet.
SvaraRaderaUtelamporna sitter pa varsin sida av dorren och tands innifran ja. :)
SvaraRaderaTyra skrammer livet ur vem som helst enbart for att hon later som en rabiessmittad liten drake nar hon satter igang.
Kan ju gladja dig med att det inte finns nagra arga spoken darute, det laskigaste jag o Tyra traffat pa var en gravling och dom ar skygga som attan sa man behover knappast vara radd. Mojligtvis att ni kan snubbla over en forrymd gris i morkret, eller grannens fru som brukar vara ute och jogga, haha.