All work and no money

Efter två veckor som Fas 3:are har jag nu äntligen tagit mig tid att sitta ner och blogga om det. Mest för att jag inte har något bättre på mig under dom 10 min det tar innan maten blir klar.

Jag sitter som sagt fast i Fas 3 träsket med allt vad det innebär. All work and no money L
Det är tur att jag trivs där jag är, vilket är ett arkiv. Där sitter jag om dagarna och skriver in gamla makulerade försäkringspapper på en dator. Det kan bli lite långtråkigt ibland men det räddas av mp3-spelaren. Nu vet jag att vissa kommer tro att det är något fel på mig men vissa dagar är det underbart att vara där och dagen riktigt flyger förbi. Idag var en sådan dag. Jag tycker underligt nog om enformigheten.
Det är en annan Fas 3:are där också som är några år äldre och vi kommer bra överens (hoppas hon också tycker det) så man får ju lite socialt umgänge också. Allt som allt så är det ett trevligt ställe med trevliga människor.
Om jag bara kunde få betalt för att vara där istället för att få mindre än existensminimum så skulle det vara perfekt. Oavsett vad politikerna tror så är det svårare att få jobb i Fas 3. Inte nog med att det är tillräckligt ont om jobb redan så får man nu en stämpel på sig av regeringen som säger att man är så värdelös som arbetare att dom måste betala för att någon ska ta emot en. Tack för det alliansen. Karma kommer nog få tag på er tids nog.

I'm Batman

Som vanligt är mitt liv lika intressant som internet reklam men jag ska gör ett försök att få det att låta spännande.

Det viktigaste som hänt är att jag kan gå igen någorlunda normalt. Inte bara är det praktiskt att inte behöva släpa runt på rullstolen överallt, men framförallt betyder det att jag slipper vara fast i färdtjänstlimbo. Ja jag vet att det inte är förarnas fel att man sitter i timmar och åker runt runt i staden men det gör det inte mindre irriterande. Vad sägs om att istället för att dra in på saker som folk faktiskt behöver dra ner politikernas löner en aning. Men det skulle dom ju aldrig gå med på. Mycket vill ha mer som man brukar säga.

Det andra som är värt att nämna är att Arkham city kommer ut idag till pc. Så nu vet ni vad jag tänker spendera mina julklappspengar på. Sen kommer jag inte synas till under hela januari.

PS. Har ni för mycket tid över så titta in på http://cheezburger.com/. Jag rekommenderar rage comics.

Still alive and kicking

Min syster tycker det är dags att uppdatera bloggen.

Det har inte hänt så mycket. Sjukgymnastiken går framåt och jag kan gå några meter utan stöd vilket gör det mycket lättare att ta sig runt i lägenheten.
Dock är jag fortfarande fast i lägenheten. Jag kan inte gå i trappor och hissdörren är för tung för att jag ska kunna öppna den och hålla balansen samtidigt. Sen att vi har en hiss byggd för gnomer gör inte saken bättre.
Sjukgymnasten vill att jag ska gå en liten promenad varje dag nu men jag kan ju inte ta mig ut härifrån. Imorgon ska jag försöka få med lillebror ut, men han har en stark motvilja till frisk luft så vi får se hur det går.

Jag får köra igen. Woot! Visserligen bara korta stunder och aldrig ensam men det är ett steg framåt. Det blir som att övningsköra igen med andra ord. Jag är bara glad över att dom inte drog in körkortet efter operationen. Det händer ju att dom gör det när man blir sjuk.

Som sagt, det händer inte mycket här. Jag ska försöka uppdatera lite oftare.
Nu ska jag ta mig en tupplur sen blir det lite grand theft auto. San Andreas är fullt av folk som bara väntar på att bli överkörda.

Hur snabbt växer hår?

När jag vaknade imorse mådde jag apa. Efter att ha knaprat i mig en riskaka och mina mediciner så jag gjorde det enda vettiga och vände på mig att somnade om. Dom som säger att man inte kan sova bort sitt liv vet inte var dom går miste om. Finns det något trevligare än att sova.
Dock fick jag bara sova någon timme innan den eminenta sköterskan dök upp från ingenstans. Eminent är inte ett ord jag använder speciellt ofta men det finns inget mer passande ord för henne. Hon är effektivitet personifierad.

Det finns inte så mycket att säga om operationen. Det var det läskigaste jag varit med om men samtidigt det mest intressanta. Jag följde det hela på en skärm fast jag somnade några gånger. Det hela tog ju närmare 13 timmar så det är ju inte så konstigt att jag slumrade till ibland. Speciellt eftersom dom väckte mig hela tiden och ställde en massa frågor.

Att vakna dagen efter operationen var nästan läskigare än operationen, men bara nästan. Jag gjorde en snabb kontroll för att se om alla kroppsdelar fortfarande fungerade och till min stora lycka verkade dom göra det.
En läkare dök upp och ställde en massa frågor om vad jag hette, var jag bodde, vilken färg det var på gardinerna och en massa sånt. Hon måste ha varit nöjd med svaren för hon försvann iväg igen och en sköterska dök upp med frukosten. Nån grå sörja som jag antar var gröt eller välling men som lika gärna kunde vara gammalt diskvatten och lugg från tvättmaskinen. Är man hungrig går det mesta ner.

Det är skönt att vara hemma igen och få äta riktig mat och om några veckor borde jag kunna sova i min egen säng. Kanske till och med gå igen. Vi tar det ett steg i taget så kommer vi dit för eller senare.

Nu ska jag rulla iväg och äta lunch. Hurra för matlådor.
Är det förresten någon som vet hur mycket håret växer på en månad? Kanske ska försöka klistra på mitt egna när såren läkt ihop.

Why GPRS, why?!

Jag hade tänkt lägga in en film på mouschkas nya klätterrep men eftersom jag suttit fast i GPRS träsket sedan igår och troligtvis kommer fortsätta göra det ett tag till så får det vänta tills jag kommit hem till mitt bredband igen.

Blåsten verkar äntligen ha dragit vidare men den lämnade en massa nedblåsta grenar och skräp efter sig. Dessutom fick tjutandet Tyra att hoppa som en känguru när vi var ute. Hon är lite egen den hunden.

Idag träffade vi på något mycket ovanligt. En annan människa! På cykel! Det finns liv här ute!
Det visade sig vara en trevlig gammal tant med hundgodis i fickan. Hon tar tydligen hand om ett par hundar i närheten.

Nu ska vi se om det går att posta det här inlägget. Jag hatar trådlösa bredband.

Råttmannen

Jag var iväg till Ikea tidigare i veckan och vem sprang jag på där på parkeringen om inte råttmannen. Han ser inte ut som en råtta och inte heller låter han som en. Han är en normal välvårdad man som bor i en trevlig välvårdad villa. Han verkar helt normal, till dess att man kommer innanför dörren till hans hus. Hela huset är fyllt av alla sorters råttor och möss han lyckats få tag på.
Jag trodde inte det var möjligt men han har lyckats samla på sig fler djur sedan jag senast såg honom för 7 månader sen. 6 dumboråttor, 3 rexråttor, 7 nakenråttor och 12 “vanliga” tamråttor har flyttat in. Anledningen till att han var här i stan var för att hämta 8 engelska möss. Vissa människor samlar djur som andra samlar damm (fast jag skulle också ha huset fullt av djur om jag hade haft tid och pengar)

I alla fall så passade jag på att fråga om han hade några bra tips på burinredning åt systers mouschkas. Det hade han och ett av dom var en duschhylla. Så nu har dom små liven en duschhylla i buren. Jag slängde ihop en film av den. Blev riktigt bra om jag får säga så själv.

Jag slänger in en bild på en trött Tyra också.

Doberknas & mouschkas

Syster har flytt kalla Sverige och begett sig mot varmare breddgrader. Precis som förra året är det jag som tar hand om hennes doberknas special Tyra medans hon och gubben hennes tittar på gamla gravar, dromedarer och allt det där turister gör. Nytt för i år är dock att jag även passar hennes råttor, eller mouschkas som hon kallar dom.

Pappa kom och hälsade på en sväng igår, han fick en liten utskällning av Tyra när han kom. Jag hade varit ute tidigare på morgonen med Tyra så jag satte bara på säkerhetskedjan när jag kom in igen, sen gick vi och la oss i sängen och gosade. När pappa dök upp misstog jag ljudet för att komma inifrån andra lägenheten där dom renoverar. Så när dörren öppnades for Tyra upp för att skälla ut inkräktaren. Sen insåg hon att det var ju någon hon kände.

Det är skönt att hon är en stor vakthund och inte en minimal sällskapshund. Jag har aldrig varit speciellt rädd för mörker men här ute är det inte bara mörkt, det är kolsvart. Jag gillar inte det jag inte kan se.

Men vi klarar oss bra. Djuren och jag. Även om Tyra inte gillar passivitetsträningen speciellt mycket.

Ps. Oroa dig inte syster yster, jag svälter inte ihjäl om du fortfarande tror det ;)

Viberga = Willys?

Det blev en liten resa till Finspång idag. Pappa är just nu billös (vilket är lika konstigt som om han skulle börja prata finska) så jag körde honom till affären.
Btw Vibergas nya entré skylt är röd istället för deras traditionella lila färg. Samma röda färg som Willys använder, den butik som planerar att öppna i närheten av Viberga. Även inredningen är i samma röda färg. Precis som Willys. Kan det vara så att Viberga försöker lura in kunder genom att vara så lika Willys som möjligt så att närsynta kunder tar fel affär. Who knows? Jag tycker dom borde behållit sin välkända lila färg och gubben med hatten.

Jag såg en bil till pappa igår. En Buick Wildcat. Nej jag är inte avundsjuk, inte alls. Mutter, mutter, mutter....

Bornholm - Visby

Under midsommarhelgen har vi varit iväg på en liten kryssning. Gamlingarna för att ha semester och jag för att vara barnvakt. Det var gratis för mig så jag klagar inte.

Bornholm

Vid vattnet fanns en staty för dom fiskare och sjöfolk som dog i andra världskriget.

En fin kyrka hade dom också

Visby

Jag gillar gamla kyrkor.

Vi klättrade upp i ett av tornen på ringmuren.

Det var kallt när vi kom tillbaka så jag tog korten inifrån hytten så dom är lite suddiga.