Fars dag

Fars dag. Pappornas alldeles egna dag då dom ska hyllas. I alla fall dom som förtjänar det. Att vara biologisk far är inte så svårt men det krävs så mycket mer för att verkligen kunna kallas för pappa. En riktig pappa finns där för sina barn och tar hand om dom. En riktig pappa skulle aldrig överge sina barn eller gå med på att aldrig träffa dom. Så idag är det dom riktiga papporna som ska hyllas. Dom som fanns där. Som satte plåster på sår och läste godnattsagor. Som körde flera mil för att hämta sina barn över helgen. Som alltid fanns där för att lyssna och ge en kram. Det är dom som förtjänar att firas.

Jag minns att när jag var yngre, innan jag börjat skolan, så brukade vi stå på balkongen på morgonen och se på när min bror gick till skolan. Sedan gick vi in och drack te och åt smörgås. Det minnet har etsat sig fast. För resten av världen kan det ses som ett obetydligt minne men för mig kommer det minnet alltid representera min barndom. Jag minns det inte efter alla dessa år för att jag tyckte det var gott med te (fast en god kopp te är aldrig fel) utan för att jag kände mig trygg och älskad av min pappa. Det var våran alldeles egna speciella del av dagen då det bara var han och jag som satt där med våra tekoppar och mumsade på mackor.

Jag har alltid vetat att jag haft en väldig tur som fått den pappa jag har. Många av mina vänner pratar bara med sina pappor några få gånger per år. Vad jag kan minnas har det inte sedan mina föräldrar skildes gått en vecka utan att jag antingen pratat med honom på telefon eller att vi träffats. Han har alltid funnits där för mig. Även nu när jag är vuxen kan jag alltid lita på att han finns där om jag skulle behöva honom. Han är och förblir min superhjältepappa. Som min syster sa: “Våran pappa är den bästa pappan” Så det här inlägget är till dig pappa. Så att du ska veta hur speciell du är för mig och hur mycket jag älskar dig. Du är den bästa pappa jag någonsin kunnat önska mig och det kommer du alltid att vara.