Inatt fick hon en ny blödning. Hon förlorade all balans och kunde inte längre lyfta huvudet. Veterinären sa att jag skulle vänta ett tag och se om hon dog istället för att utsätta henne för mer stress genom att åka iväg till veterinären med henne och avliva. Hon avled för en timme sedan och jag kan inte sluta gråta. Min fina lilla Bing är borta.
tisdag 22 oktober 2013
Bing
Bing drabbades för några dagar sedan av en liten hjärnblödning men verkade repa sig.
Inatt fick hon en ny blödning. Hon förlorade all balans och kunde inte längre lyfta huvudet. Veterinären sa att jag skulle vänta ett tag och se om hon dog istället för att utsätta henne för mer stress genom att åka iväg till veterinären med henne och avliva. Hon avled för en timme sedan och jag kan inte sluta gråta. Min fina lilla Bing är borta.
Inatt fick hon en ny blödning. Hon förlorade all balans och kunde inte längre lyfta huvudet. Veterinären sa att jag skulle vänta ett tag och se om hon dog istället för att utsätta henne för mer stress genom att åka iväg till veterinären med henne och avliva. Hon avled för en timme sedan och jag kan inte sluta gråta. Min fina lilla Bing är borta.
fredag 11 oktober 2013
Olycksdrabbade Luna
Jag har haft en riktig helvetesvecka. Det började med att Luna visade tecken på förkylning. Uppburrad päls, rinniga ögon och orkeslös. Inga problem tänkte jag och flyttade henne till en egen bur så hon inte skulle smitta Bing och vara varmare. Dagen efter verkade hon vara bra igen och jag antog att allt var lugnt igen.
Tills jag insåg att hon slutat äta. Nu tänker ni kanske att det är ju ingen större fara, hon äter väl när hon blir hungrig. Men marsvin har så snabb ämnesomsättning att de dör relativt snabbt om de slutar äta.
Så jag packade in Luna och mig själv i bilen och for iväg till veterinären som konstaterade att magen stannat. Grisen hade även tappat ca 150 g i vikt under den korta tid hon inte ätit, vilket är illa med alla marsvin men Luna har alltid varit lite spinkig så har inte direkt något reservlager att ta av. Veterinären skickade med Critical care, levande bakterier och sprutor som jag skulle tvångsmata grisen med i förhoppning att magen skulle komma igång igen. Hjälpte inte det skulle jag få bege mig till djursjukhuset och göra en ultraljudsundersökning. Veterinären hittade visserligen en knöl som verkade sitta på äggstocken men tyckte vi skulle pröva att försöka få igång magen i första hand och hoppas att knölen inte påverkar henne.
Så nu har jag tvångsmatat henne i en vecka och det verkar hjälpa. Hon är piggare och mer sitt vanliga jag. Hon har även börjat leta mat och äta på egen hand. Jag tycker fortfarande hon äter för lite hö men att hon äter självmant är ett bra tecken. Jag ger henne fortfarande små doser med mat då och då för att vara säker på att hon får i sig tillräckligt med näring då hon fortfarande väger i minsta laget.
Jag är oerhört tacksam för att knölen inte verkar vara problemet. Enda lösningen på det skulle vara en operation och det känns inte rättvist att tvinga henne att genomgå en till operation nu när hon börjar bli lite till åren. Då är det nog mest skonsamt att avliva henne istället. Men nu verkar det ju som om det ordnar sig så jag får hoppas turen håller i sig och hon slipper fler problem i framtiden.
Tills jag insåg att hon slutat äta. Nu tänker ni kanske att det är ju ingen större fara, hon äter väl när hon blir hungrig. Men marsvin har så snabb ämnesomsättning att de dör relativt snabbt om de slutar äta.
Så jag packade in Luna och mig själv i bilen och for iväg till veterinären som konstaterade att magen stannat. Grisen hade även tappat ca 150 g i vikt under den korta tid hon inte ätit, vilket är illa med alla marsvin men Luna har alltid varit lite spinkig så har inte direkt något reservlager att ta av. Veterinären skickade med Critical care, levande bakterier och sprutor som jag skulle tvångsmata grisen med i förhoppning att magen skulle komma igång igen. Hjälpte inte det skulle jag få bege mig till djursjukhuset och göra en ultraljudsundersökning. Veterinären hittade visserligen en knöl som verkade sitta på äggstocken men tyckte vi skulle pröva att försöka få igång magen i första hand och hoppas att knölen inte påverkar henne.
Så nu har jag tvångsmatat henne i en vecka och det verkar hjälpa. Hon är piggare och mer sitt vanliga jag. Hon har även börjat leta mat och äta på egen hand. Jag tycker fortfarande hon äter för lite hö men att hon äter självmant är ett bra tecken. Jag ger henne fortfarande små doser med mat då och då för att vara säker på att hon får i sig tillräckligt med näring då hon fortfarande väger i minsta laget.
Jag är oerhört tacksam för att knölen inte verkar vara problemet. Enda lösningen på det skulle vara en operation och det känns inte rättvist att tvinga henne att genomgå en till operation nu när hon börjar bli lite till åren. Då är det nog mest skonsamt att avliva henne istället. Men nu verkar det ju som om det ordnar sig så jag får hoppas turen håller i sig och hon slipper fler problem i framtiden.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)