Efter två veckor som Fas 3:are har jag nu äntligen tagit mig tid att sitta ner och blogga om det. Mest för att jag inte har något bättre på mig under dom 10 min det tar innan maten blir klar.
Jag sitter som sagt fast i Fas 3 träsket med allt vad det innebär. All work and no money L
Det är tur att jag trivs där jag är, vilket är ett arkiv. Där sitter jag om dagarna och skriver in gamla makulerade försäkringspapper på en dator. Det kan bli lite långtråkigt ibland men det räddas av mp3-spelaren. Nu vet jag att vissa kommer tro att det är något fel på mig men vissa dagar är det underbart att vara där och dagen riktigt flyger förbi. Idag var en sådan dag. Jag tycker underligt nog om enformigheten.
Det är en annan Fas 3:are där också som är några år äldre och vi kommer bra överens (hoppas hon också tycker det) så man får ju lite socialt umgänge också. Allt som allt så är det ett trevligt ställe med trevliga människor.
Om jag bara kunde få betalt för att vara där istället för att få mindre än existensminimum så skulle det vara perfekt. Oavsett vad politikerna tror så är det svårare att få jobb i Fas 3. Inte nog med att det är tillräckligt ont om jobb redan så får man nu en stämpel på sig av regeringen som säger att man är så värdelös som arbetare att dom måste betala för att någon ska ta emot en. Tack för det alliansen. Karma kommer nog få tag på er tids nog.
