Dock fick jag bara sova någon timme innan den eminenta sköterskan dök upp från ingenstans. Eminent är inte ett ord jag använder speciellt ofta men det finns inget mer passande ord för henne. Hon är effektivitet personifierad.
Det finns inte så mycket att säga om operationen. Det var det läskigaste jag varit med om men samtidigt det mest intressanta. Jag följde det hela på en skärm fast jag somnade några gånger. Det hela tog ju närmare 13 timmar så det är ju inte så konstigt att jag slumrade till ibland. Speciellt eftersom dom väckte mig hela tiden och ställde en massa frågor.
Att vakna dagen efter operationen var nästan läskigare än operationen, men bara nästan. Jag gjorde en snabb kontroll för att se om alla kroppsdelar fortfarande fungerade och till min stora lycka verkade dom göra det.
En läkare dök upp och ställde en massa frågor om vad jag hette, var jag bodde, vilken färg det var på gardinerna och en massa sånt. Hon måste ha varit nöjd med svaren för hon försvann iväg igen och en sköterska dök upp med frukosten. Nån grå sörja som jag antar var gröt eller välling men som lika gärna kunde vara gammalt diskvatten och lugg från tvättmaskinen. Är man hungrig går det mesta ner.
Det är skönt att vara hemma igen och få äta riktig mat och om några veckor borde jag kunna sova i min egen säng. Kanske till och med gå igen. Vi tar det ett steg i taget så kommer vi dit för eller senare.
Nu ska jag rulla iväg och äta lunch. Hurra för matlådor.
Är det förresten någon som vet hur mycket håret växer på en månad? Kanske ska försöka klistra på mitt egna när såren läkt ihop.
